Kit Ref: A06017
Pris cirka 24.99 GBP (januari 2019)
Recension med Geoff Coughlin
Få det här imponerande Airfix McDonnell Douglas Phantom FGR-2 1:72 kit här nu på Airfix
Efter att ha släppt den nasaliserade FG-1-versionen av Phantom har Airfix lanserat RAF-varianten, FGR-2. Jag minns att jag byggde det mycket bra Fujimi-paketet minst två gånger under åren som har gått och vi har väntat så länge på att få ett nytt kit till en hög standard och Airfix har åtagit sig denna utgåva.
Det enklaste du kan göra är att visa dig vad som ingår så kan du själv se vad som erbjuds den här gången.
VIDEORECENSION
markeringar
Det finns också tre fantastiska scheman som erbjuds: en No 1435 Flight FGR-2 när flygplanet var baserat i södra Atlanten och bevakade Falklandsöarna (Barley Grey över Light Aircraft Grey undersidor och Medium Sea Grey noskon. Tillägget av den slående vita fenan och röda maltesiska korset kommer att göra detta till ett populärt val för modellerare (inklusive den här!)
Då har du den där utmärkta Roundel Blue-overallen nr. 92 Squadron-maskinen från RAF Wildenrath, RAF Germany 1992, en i ett par som målades upp i slutet av sin livslängd. Den andra (ingår ej) var från nr. 19 skvadron, systerskvadronen också baserad på RAF Wildenrath.
Ditt sista val är en klassisk RAF Grey/Green över Light Aircraft Grey undersidesmaskin från nr. 2 Squadron, RAF Laarbruch, Tyskland 1972.
OBS: Airfix har inte rättat till grillarna ovanpå huvudintagen som saknades i den första FG-1 Naval Phantom-releasen och återigen saknas här. Det är synd, eftersom de är så framträdande och verkligen behöver läggas till. Vi kommer att visa en lösning i bygget när vi kommer dit.
Dekaler
Kvaliteten ser extremt bra ut i alla avseenden.
Här är min sammanfattning...
Geoff C.
SMN Snabbsammanfattning Stjärnbetyg av 5
SÄRDRAG | STJÄRNERING (av fem) |
---|---|
Kvaliteten på formningen | **** |
Detaljnivå | **** |
Noggrannhet | **** |
Instruktioner | *** |
Dekaler | **** |
Ämnesval | ***** |
Övergripande | **** |
Här är lite om McDonnell Douglas Phantoms, FG-1 och FGR-2...
Storbritannien drev McDonnell Douglas F-4 Phantom II som ett av dess främsta stridsflygplan från 1960-talet till början av 1990-talet. Storbritannien var den första exportkunden för Phantom, som beställdes i samband med politiska och ekonomiska svårigheter kring brittisk design för de roller som den så småningom åtog sig. Fantomen anskaffades för att tjänstgöra i både Fleet Air Arm och Royal Air Force i flera roller inklusive luftförsvar, nära luftstöd, lågnivåanfall och taktisk spaning.
Även om de monterades i USA, var Storbritanniens Phantoms en speciell sats som byggdes separat och som innehöll en betydande mängd brittisk teknologi som ett sätt att lätta på trycket på den inhemska flygindustrin i kölvattnet av stora projektinställda. Två varianter byggdes ursprungligen för Storbritannien: F-4K (FG-1)-varianten designades från början som en luftförsvarsinterceptor som skulle användas av Fleet Air Arm från Royal Navys hangarfartyg; versionen F-4M (FGR-2) anskaffades för RAF för att tjäna i taktiska strejk- och spaningsroller. I mitten av 1980-talet erhölls en tredje Phantom-variant när en mängd begagnade F-4J-flygplan köptes in för att utöka Storbritanniens luftförsvar efter Falklandskriget.
Fantomen kom i tjänst med både Fleet Air Arm och RAF 1969. I Royal Navy hade den en sekundär strejkroll utöver dess primära användning för flottans luftförsvar, medan den inom RAF snart ersattes i strejkrollen av andra flygplan utformade speciellt för anfall och nära luftstöd. Vid mitten av 1970-talet hade den blivit Storbritanniens främsta avlyssningsman, en roll där den fortsatte fram till slutet av 1980-talet.
Royal Navy
1964 beställdes 140 nybyggda fantomer för Fleet Air Arm för att tjäna som Royal Navys primära flotta luftförsvarsflygplan, med en sekundär slagförmåga. Dessa anskaffades för att ersätta Sea Vixen som då var i tjänst i rollen, med avsikten att de skulle operera från däcken på fyra helt nya eller moderniserade hangarfartyg. av olika storlekar och åldrar. Av de fem i tjänst var det bara Eagle och Ark Royal, som var och en förträngde cirka 50,000 XNUMX ton, som var tillräckligt stora för att rymma Phantom i tillräckligt antal, så planer sattes på plats för att bygga om de två fartygen för att möjliggöra driften av flygplanet.
RAF
Efter annulleringen av den planerade ombyggnaden av HMS Eagle för att låta henne använda Phantom, omdirigerades totalt 20 flygplan som ursprungligen hade beställts för Fleet Air Arm till Royal Air Force för att tjäna i luftförsvarsrollen. På den tiden var RAF:s primära interceptor den engelska Electric Lightning, som led hårt både när det gäller räckvidd, slarvtid och vapenpassning, vilket allt försvårade dess effektivitet, särskilt vid långa avlyssningar av sovjetiska flygvapen och sovjetiska sjöflygplansbombplan och spaningsflygplan över Nordsjön och Nordatlanten. Så en ny Phantom-skvadron bildades vid RAF Leuchars, Storbritanniens nordligaste luftförsvarsbas vid den tiden, för att dra fördel av de förbättringar som Phantom gav över Blixten – den kunde bära mer bränsle, och kunde därmed flyga längre längre; den var utrustad med en kraftigare radar; och den kunde bära fler missiler (upp till 8, jämfört med 2 för Lightning). Den 1 september 1969 bildades 43 skvadron vid Leuchars, som fungerade som en del av Storbritanniens norra QRA-zon tillsammans med Lightnings of 11 Squadron och 23 Squadron tills 1972 Squadron 11 omplacerades för att ansluta sig till 5 skvadron vid RAF Binbrook och ersattes av Royal Navy Phantoms of 892 Naval Air Squadron.